Historien bakom vårt val av hund:
Valet var nog redan där från början, en rottweilers utseende får alla att smälta.
Men deras arbetsvilja och klokhet. Sen har man ju efter åren insett att man aldrig blir av med deras otroliga envishet, jag tror att den är och förblir.
Det började med att min sambo skulle börja jobba borta och resa mkt. Och eftersom att man då var mörkrädd var valet självklart att vi skulle skaffa en snygg, ståtlig, gosig men framför allt en vakthund. Både jag och min sambo fastnade för rasen rottweiler och så blev det. Vi kikade runt på olika kennlar på nätet och fann en i Flyinge som verkade bra och som väntade valpar bara någon månad senare. Vi anmälde vårt intresse och vips så hade valparna fötts. Vi hälsade på några gånger, men det tog inte lång tid innan vi hittat vår prins. Där var han, tjockast av dom alla och med stora svarta fläckar på tassarna.
Två månader senare fick vi hem honom, bortskämd redan från början sov vi hos honom vid hans korg, han var så liten och så ensam. (Undrar vad dom tänker när dom får åka från sin mamma, så råa vi människor är egentligen)
I alla fall nu idag har vi världens största, goaste nallebjörn!!! Som på alla sätt uppnår allt som ingen någonsin kan föreställa sig! Man smälter av att bara vara i hans närhet! Han är ingen hund, han är en människa :-) Tro inte att han ska sova på golvet, eller i sin korg...nej han ska sova i mitten mellan husse och matte. Vi är väldigt glada över att vi valde just Dundas, vad skulle vi gjort utan honom?