Mirakel!

Ja nu känns augusti som ganska långt borta,och dom hemska dagarna då våran schäfertik plötsligt blev jättedålig med hög feber och blev inlagd på Strömsholms Djursjukhus.Hon blir tio år i december och vi trodde att nu jäklar är den dagen här,som vi fasat för,då vi måste säga adjö.

Ingen visste vad det kunde vara för fel.En snabbt växande "knöl" hittades på hennes mage,och då misstänkte man ljuverinflammation.Ett dygn efter inskrivningen ringer veterinären och säger att hela ljuver raden är uppsvullen och att "knölen" brustit och det rinner en massa var.Å nej!Då är ju sannolikt livmodern inte som den ska heller.Shit!PANIK!Våran fina Zassie!Men efter otaliga ultraljud och provtagningar,får vi beskedet att livmoder och ljuver är helt ok.PUST!Men vad är det då för fel?Efter flera dagar svävandes i ovisshet om vi skulle få hem henne igen,för hon var mycket dålig och orkade inte ens hålla upp huvudet,får vi tillslut samtalet som gjorde oss lite bättre tillmods.Det här var en torsdag em och vi hade ställt in oss på att åka och säga adjö,men istället säger veterinären att vi skulle få ta hem henne dagen efter.Hon var fortfarande svag men ändå bra mycket bättre.Flera olika sorters peniccilin och Rhimadyl gick hon på, och skulle så göra ganska länge.En infekterad inflammation var den troliga orsaken.Hur den hade uppstått kan man inte veta?Ett litet sår nånstans kanske som läkt men varit infekterat.Det som återstod av torsdagsdygnet och fredagen fram till vi fick hämta henne var oliiiiiiiiiidligt lååååångt!Vi var nog i chocktillstånd tror jag efter allt som varit,då vi stod i receptionen på Djursjukhuset och skulle göra rätt för oss innan vi vi fick träffa våran älskade Zassie.Summa att betala efter regleringen från Agria:15.000kr!Men vi betalade utan att höja på ett ögonbryn och gick sedan runt till Infektion och väntade.OTÅLIGT!

Så till slut blir vi inkallade i ett undersökningsrum och där kommer hon tufflan.Mycket medtagen men ändå på egna tassar och viftandes på svansen och jätteglad över att se oss.Och så var det då "kratern" på magen där det brast.Blääää vad läbbigt!Har lagt in en bild i galleriet för dom som inte är kräsmagade.Den skulle alltså jag spola rent flera gånger om dagen,invändigt och utvändigt.Inget bandage eller liknade utan den skulle läka inifrån förstås.Ja vad gör man inte för sina skyddslingar.

Inte hade hon ätit eller druckit på en vecka heller utan fått dropp,så jag låg på knä framför henne och tjatade i ett dygn för att hon skulle få i sig nåt och särskilt vatten då.Min kloka Zassie gav med sig tillslut och fick i sig av båda sorter och piggnade på sig ganska snabbt.

Bara på några veckor var hålet läkt så gott som helt och veterinären kunde inte riktigt tro att det var sant när vi kom på återbesök.Men det märkligaste ändå är,att Zassie haft promlem med sina leder i några år och speciellt höfterna.Vi har gett henne sprutor med Cahtrophen vet var sjätte månad som gjort avsevärd verkan,men ändå inte gjort henne besvärsfri helt.

Vi la märke till att hon nu var pigg och rörlig som den värsta valpen?Så kom vi på Rhimadyl!Det är ju samma sak som Cahtrophen vet fast inte lika starkt.Nu står hon kvar på en daglig dos av det och är piggare och livligare än någonsin.Inget ont som inte har nåt gott med sig alltså.Men baske mig vad hon måste bli gammal nu så dyrt som hennes sjukhusvistelse blev,hahahaha!!!!!!Skoja bara förstås!