Nu är man hemma efter en otroligt grym men utmattande helg i Stockholm.Måste erkänna att det ändå var jäkligt skönt att bli bemött med kyla och snö.Något som verkligen saknades därnere.Och just därför skulle Ika aldrig klara av att bo där.Och dessutom finns det en enorm stressfaktor där nere som heter "duga". Överallt springer folk kors och tvärs, folk kör som galningar och sedan dessa tunnelbannor som alla MÅSTE springa till för att inte missa. För inse fakta Stockholmare har ett tidschema som dem måste följa.Efter punkt och prickar. Missar dem en tunnelbana blir det katastrof! För det var ju den dem alltid brukar ta för att vara i tid.Dem kan ju A-L-D-R-I-G kunna tänka sig att ta tunnelbanan som kommer typ 2-3 minuter efteråt.För det rubbar ju hela tidsplaneringen. Jag och Emelie såg folk springa förbi oss.Själv,tog vi det luuuungt.Varför stressa?Vi hinner i alla fall dit vi ska.
Som jag lovat så skulle jag dokumentera hela resan.;) Och jag försökte verkligen att vara en riktigt papparazzi(hur det nu stavas).. Söndag
8.00: Upp en snabbis för att sätta på diskmaskinen.Gick och la sig.Somnade om.
10.00: Upp igen(wow vad länge man sov) och sprang ner i källaren för att sätta på en tvättmaskin.Var tvungen att tvätta byxorna jag skulle ha på mig på konserten.Var därefte ute med hunden
Ca 14:00 mötte man Pappa och Elisabeth för en sväng på skyltsöndagen.Packningen var klappat och klart! Fick en flashback från då man var liten och man alltid ville springa till alla tomtar som står med säckarna fulla med paket. Pappa frågade om jag ville gå till en tomte..(?)Men tackade genaste nej.Visst det är roligt med tomtarna.Men jag ville ju inte köpa upp alla julklapparna för dem mindre.;) När vi gick efter storgatan var en tant med en hund.Hunden gjorde lite behov och tanten letade efter en påse.Men verkade först inte hitta en.Så jag tänkte vara snäll och ge henne en.Men till sist hittade hon en påse.Jag vände och gick tillbaka och fick se pappa och Elisabeths blick. "vad är det?" frågade jag..Pappa viskade "Såg du inte? Hon sparkade till hunden för att den skulle sätta sig" "VA?!" Utbröt jag."Sparkade hon hunden?". Sånt där gör mig riktigt förbannad! Man ska fan inte sparka sina djur! Det är fan djurmisshandel! Hon hade tur att jag inte anmälde henne.För jag var riktigt nära på att göra det! Har hon prövat och säga "Sitt" till sin hund någon gång? Och me en godbit? Pröva det vettja!! Vi gick runt och pappa,underbar som han är,köpte lite tidiga julklappar åt mig.Ni får se bilder på dem sen.;) Vi slutade våran skyltsöndag på "Mat och prat" för lite lunch.Som vanligt var det fullt med folk där.Men vi lyckades i alla fall få oss någonstans att sitta. Gick hem för att göra det sista klart.
16.40 Pappa kom och hämtade mig för att köra mig till flyget.
16.55 Kom vi fram till Kallax.Inväntade Emelie som kom efter 17.00
Vi checkade in,eftersom vi bara hade handbagage så gick det rätt snabbt att få biljetter.Igenom säkerhetskontrollen.Som tur var pep ingenting.Tycker sånt är som pinsamt.Haha.Vi började skämta om hur pinsamt det sku ha varit om man har bröstpercingar.Eller Ännu längre ner.Jaicks! Haha! :)
Vi hade som planerat att vi skulle hinna att ta en kaffe och fika lite på Kallax innan vi skulle ombord på planet.Men då såg Ika,som redan då hade fått Stockholmsyndromet(=stress) att det var "Final Call".Så var det med den fikastunden..Suck..Aja lite lyckades vi få i oss i alla fall.Och i alla den stress lyckades även Ika bränna sig på tungen..Aouch!
Jag Emelie flummade en hel del innan själva konserten.Vet inte vilket humör vi var på då.:P Haha,men roligt var det
Vi hade inga som helst problem att ta oss till fryshuset.Men när vi kom dit fick vi se I-T! Dvs.Kön.Som sträckte sig fler meter bort.Det var väl lite dryg över 500 pers redan då.Så vi var ju inte först om man säger så.Tanken var ju att vi skulle stå vi scenen.Men det sket sig på en gång.Haha.I och för sig kom vi dit vi 17.Och det var säkert folk som hade campat utanför redan dagen innan.I drygt 1 och en halv timme fick vi vänta.Och vi önskade att det hade varit lite bättre med organisationen vad det gällde insläppet. Dem släppte inte ens in folk fast det inte var nå kö vid garderoben.Så det tog en låååång tid innan vi ens var inne.Och sedan fick vi ju köa till garderoben också...Men till slut var vi inne och försökte hitta en bra plats.Oturligtvis hamnade vi mitt i gröten och det var inte lätt att se någonting för dem som var lite kortare.Och inte nog med det.Vi hamnade bredvid några småttingar,dvs 16-åringar som verkligen Älskade att stå och trängas så att man tappade luft. Vi trodde att 2 förband skulle räcka innan själva Paramore skulle spela.Men inte det.I stället spelade 5-6 stycken och dem spelade 30 minuter var.Så otroligt less man var när man stod där och hoppades att det var Paramore som skulle komma. Och alla förband hade "This is our last song" som slutquoat.."Last song my ass"! Dem spelade minst 2 låtar efter att dem hade sagt det.
Till slut kom då älskade Paramore.Så glad man var! Och hayley är ju underbar!:) Vilken underhållare.Ni får ursäkta om bilderna är lite suddiga.Vi stod långt bort från scenen så jag var tvungen att zooma in lite.:P
| Ikadika K35 | Status: 57 
Nu är man hemma efter en otroligt grym men utmattande helg i Stockholm.Måste erkänna att det ändå var jäkligt skönt att bli bemött med kyla och snö.Något som verkligen saknades därnere.Och just därför skulle Ika aldrig klara av att bo där.Och dessutom finns det en enorm stressfaktor där nere som heter "duga".
