Usch, vad otäckt!!
Har själv varit utsatt för risken att få hundarna överkörda....
När vi väntade vår första kull, hade jag med mig tiken (mamman) ut, och skulle bara gå ut och hämta posten.....
Då kommer grannkäringen uppför backen i 110. Och istället för att sakta ner lite, så jag kunde ta hunden, gasade hon!!! IDIOT!
En annan gång hade jag 8 hundar ute, varav 3 var valpar, 2 st var 5 månader, och en var 7 månader. Jag tittade ut för att kolla läget, för jag tyckte helt plötsligt att det blev så tyst....
Det var tomt i trädgården....
Kvar var Daisy och Daphne, och de andra fanns det inga spår efter....
Eftersom vi bor ganska nära en ganska väl trafikerad väg, blev jag precis kallsvettig....
Ropade på dem, och från grannen kom Athos med de tre små. PUH!!!
Men det saknades fortfarande 2...
Ropade och ropade, men ingen hund kom. Ringde min man, som kom hem från jobbet för att hjälpa till att leta. Han körde runt med bilen och kollade efter dem, jag tog Daisy och körde sök.....
När jag gick längs elgatan, ville Daisy dra ner mot vägen, men jag sa nej....dum som jag var....man ska alltid lita på sin hund!!!
Hade telefonkontakt med Jocke hela tiden, men han hittade dem inte heller...
Efter ca en halvtimme ringde han....och det var otäckt!!!
De hade sprungit över den stora vägen, men stod nu på "rätt" sida viltstängslet! Lyckligt slut den gången.....
De har rymt flera gånger, men då alltid "bara" gått till grannen.
Till slut tröttnade jag på det också, så nu har vi elstängsel.
Tyvärr det enda som hjälper....
För övrigt är det ju det tråkigaste med hundägandet...att de troligtvis inte kommer att överleva oss....
Mitt tips är att aldrig bli utan hund. Det kommer jag aldrig mer att vara.
Vi förlorade våran första Terv när han bara var 4½ år, i en hjärtsjukdom...
Det tog tre månader innan vi kunde hämta en ny hund, och det var bland de värsta månaderna i mitt liv...sen behöver man ju inte ha 8 st, som vi har....
Må så gott, och ta verkligen vara på tiden!!
Puss på nosen till Dundas!! Han är verkligen söt!!
Kram
Susanne |